Detta är min berättelse

Ella 15, berättar

Hej, jag skulle vilja dela med mig av en berättelse som jag varit med om…

Jag gick i åk 7 och hade bestämt med några vänner att vi skulle ses och ta en fika. Vi hade det mysigt och trevligt tillsammans och alla var glada. Mina vänner var tvungna att gå hem så jag följde dem hem en efter en tills jag var sist, jag hade ungefär 5 min promenad från min sista vän till vår lägenhet. 

Jag började känna mig fett iakttagen precis som att det var någon som kollade på mig. Jag vände mig om och då gick allting snabbt. Det var tre män i kanske 15-20 årsåldern som puttande in mig bakom en buske. De slog och misshandlade mig. En av killarna kollade på de andra och sa ”ska vi?”, de två andra nickade och sa ”vågar du verkligen?”. Samma sekund slet han av mig tröjan och drog ner mina byxor, men de märkte att jag hade mens. Då började pressen hos dessa männen att börja, de sa ”vågar du nu då?” ”du sa att du skulle”, medan jag ligger där helt förstelnad av skräck och vrider på huvudet. Jag får slag på slag på slag tills jag slutar vrida på huvudet, jag är nästan medvetslös. 

Sen kommer det en kvinna med en hund förbi och jag försöker skrika eller göra något ljud, och hon hör mig. När hon närmar sig springer männen därifrån och jag ligger där nästan medvetslös av all smärta, men jag sa till kvinnan att allt är lugnt och att det inte är någon fara med mig. Jag gick hem, la mig på min säng under mitt täcke och började stortjuta, jag kunde inte gå till skolan men jag kunde inte berätta för mamma så jag sa att jag hade råkat snubbla på vägen och fått blåmärken.

Några dagar senare tog jag mod till mig och sa det till mamma. Mamma ringde direkt till polisen och de kom omedelbart, säkert inom fem minuter eftersom att de behövde alla bevis de kunde få, då detta hade hänt flera gånger under samma vecka på ungefär samma ställe. Polisen tog alla kläder för att kunna hitta fingeravtryck och vi gick även till platsen där allt hänt. Jag fick visa och berätta allt med punkt och pricka.

Mamma fick ett samtal av polisen någon vecka senare. Då de säger att de tyvärr inte kan hitta några bevis på vilka det kan vara… KUL VA? Mamma fick ett psykbryt och bara skrek och grät hela tiden. I ungefär en vecka vågade hon inte låta mig gå någonstans. Allt detta tog mig till den punkten i livet där jag mådde så dåligt att jag försökte ta livet av mig två gånger. Jag började skada mig och blev sjukskriven från skolan i ett halvår för djup depression. 

Jag hade precis börjat 7:an när detta hände och jag går i 9:an nu och går fortfarande i terapi för detta. Jag vågar ibland inte ens gå själv till bussen eller till min närmsta vän för jag vet att de fortfarande är på fri fot, och jag är så rädd att det ska hända igen fast de tar steget längre. Det är bättre nu och jag skadar mig inte längre men har fått diagnosen ptsd och fått flera psykiska diagnoser som jag inte vill nämna, men som påverkar min vardag och folk i min omgivning. Allt detta har jag fått pga dessa jävla män som tog sig rätt att misshandla mig. Jag kommer aldrig bli mig själv igen pga det, jag kommer aldrig kunna gå på stan utan att vara rädd och osäker. Men men, det är iaf lite bättre och det är ju positivt iaf.

Stor kram till dig som tagit dig tiden att läsa min berättelse! ❤️

Tags: No tags

Comments are closed.