Therese, 33

Såhär nästan ett år efter övergreppet så är jag fortfarande lika plågad som om det hände igår. Jag har utvecklat svår ångest, får panikattacker, har en fatal social fobi och ptsd. Jag äter antidepressiv medicin och lugnande för att kunna sova.

Jag har träffat en kurator ungefär varannan vecka sedan övergreppet inträffade. Men först nu känner jag att jag orkar prata med henne, jag klarar nästan av att faktiskt uttala ”jag har blivit utsatt för en våldtäkt” och berätta det lilla jag faktiskt minns.

Den där kvällen. Eller natt var det väl, så var jag med en killkompis och några av hans kompisar på krogen. Vi hade trevligt och allt var som det brukar, vi beställde in drinkar och öl, gick ut och rökte ibland osv. Som man gör på krogen. Jag minns allt jag beställde. Jag minns att jag bjöd kompisen. Jag minns allt från vistelsen inne på krogen.

Nästa jag minns är att jag går där, med honom. Jag försöker få tag på en kompis, jag uppmanar honom i ett sms att ringa polisen. I efterhand så måste jag ju ha anat vad som var på väg att inträffa.

I nästa skede minns jag någon slags skog. Han är bakom mig, tar ett tag runt min hals och sparkar undan fotfästet för mig, jag tappar balansen och faller bakåt. Han är över mig, håller sin högra arm över min mun/ansikte, han knäpper upp mitt skärp, sedan minns jag inte specifikt vad som händer.

Senare går jag på vägen. Jag har tagit på mina byxor och borstat av min jacka. Jag ringer 112. Han går tätt bakom mig, han slår mot min hand för att få mig att tappa telefonen. Han frågar om jag ringer polisen. Jag svarar att det gör jag inte.

Polisbilen uppenbarar sig några minuter senare och jag springer mot vad jag tror är min räddning. Polisen låser in mig i bilen, talar några ord med svinet som just våldtagit mig sen går han därifrån. Ena polisen sätter sig bredvid mig där bak. Hon har upprättat en anmälan om sexuellt ofredande. De satte mig i en taxibil som körde hem mig.

Efteråt följde läkarbesök osv, och polisförhör med en totalt ointresserad polis. Och slutligen brevet från polisen i brevlådan – utredningen nedlagd i brist på bevis.

Jag är fortfarande där. Eller lite är jag i mig själv när jag samtalar med kuratorn. Den enda jag kan prata med…

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169