Therese, 17

Flera nej och bortförklaringar var inget som han brydde sig om. Jag sa allt jag kunde komma på och tillslut sa han att han förstod för att lugna mig. Men han lyfter istället upp mig på honom och stoppar in den innan jag ens hinner andas. Jag låg där över honom medan han gjorde sin grej. Jag låg där helt tyst och fick knappt luft, och detta var en av mina första panikattacker. Jag ville bara att det skulle vara över, men när jag precis tror att han är klar vänder han på mig och fortsätter. 

Jag hör min väns röst och det var då som jag äntligen fick luft, som att jag vaknade till. Jag sprang ner en bit från huset till min bästa killkompis, jag gråter som aldrig förr och han håller om mig. Men inte var det slut där. Denna kille fortsätter att skriva till mig och när jag blockar honom hittar han andra sätt att få tag på mig. Vad jag än gör så får han tag på mig. Han skriver att om jag inte avblockerar honom så kommer han att ta sitt liv, vilket han beskrev utförligt hur han skulle göra hur ofta som helst. 

Han vände sig till offret för att han visste vad han hade gjort för fel och han sa förlåt till mig för det. Han visade bilder och videos på hemska saker han hade varit med om i livet och fortsatte att prata om hur han skulle ta sitt liv om jag inte gjorde som han sa. Jag var rädd för honom men på något sätt tyckte jag så synd om honom. Allt han gått igenom tänkte jag… jag mådde skit med honom men mycket värre utan han. 

När jag var med så kunde jag skylla det på mig själv istället, ”nej jag blev inte våldtagen”. Jag försökte verkligen allt jag kunde för att ändra på det så att det skulle vara mitt fel istället, för det gjorde mindre ont. Men så fort jag var själv insåg jag mer och mer vad det var som hade hänt, och det var då jag blockade honom tillslut, vilket ledde till hoten. Han var snäll mot mig och jag började gilla honom, men nu i efterhand var det enbart för att försöka dämpa all smärta, och skylla det på mig istället för att det skulle göra mindre ont. 

I slutet av tiden med honom säger han: ”det var ditt fel, du ville göra det, det vet jag”. Vilket gjorde att allt blev så mycket värre. Nu har det snart gått ett år och jag har haft detta med mig varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund sen dess. Blir aldrig av med det, blir aldrig av med honom sittandes på min axel och förklarar hur värdelös jag är, att det är mitt fel. Har händelsen med mig hela tiden. Jag blev så grovt manipulerad av honom och han fördärvade mitt liv.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Warfvinges väg 26
112 51 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169