Therese, 15

I 2 år har jag skrivit med en vän, jättetrevlig och snäll kille, någon jag har väldigt mycket gemensamt med. I början kanske vi flörtade lite men jag hamnade sedan i ett förhållande irl, så vi bestämde oss för att bara vara vänner. Det förhållandet har jag fortsatt att vara i, i nästan 2 år.

För ett par veckor skrev min vän till mig att han hade tänkt åka förbi den stad där jag bor och undrade om jag ville ses. Jag svarade att jag jättegärna ville ses, och det blev bestämt. Han föreslog att bjuda på spa och äta på restaurang vid ett hotell där han och jag skulle stanna för natten. Jag gick med på det men gjorde klart för honom att vi endast skulle ses som vänner och att jag absolut inte tänkte vara otrogen. Vi kom överens om det. Jag borde ha vetat att jag inte skulle gå med på att vara kvar men det verkade så självklart, jag har kunnat sova hos killkompisar utan att något har hänt så det kändes okej.

Senare så sågs vi, gick på spa och hade jättekul! Han höll om mig hela tiden och sedan kysste mig… det kändes jätteobehagligt. Jag vände bort huvudet och sa ”NEJ”, han bara skrattade som svar. Jag lät honom hålla om mig, allt annat sa jag bara nej till. Jag förstod varför han försökte eftersom att vi tidigare hade flörtat, men jag trodde verkligen att han skulle förstå när jag sa nej. Han var verkligen trevlig annars och vi skrattade jättemycket. Sedan så bjöd han mig på middag och vi snackade massor och insåg att vi hade mycket gemensamt.

Visst, han var väldigt snygg och jag erkänner att jag var attraherad av honom. MEN jag var upptagen, och tänkte förbli det. Jag älskar min pojkvän och ville endast umgås med min vän som jag tycker om väldigt mycket.

Efter middagen så följde jag med honom in på hotellrummet och vi fortsatte att snacka och kollade lite på TV… Tills han började försöka ta på mig. Jag knuffade bort honom och han bara skrattade. Då höll han fast mig och fortsatte att (lätt) ta på mig, jag försökte trycka bort honom men han var starkare. Jag sa till honom att jag inte ville, även om en del av mig ville det. Även om jag inte ville så gjorde han mig upphetsad, vilket gjorde att en större och större del av mig inte ville säga emot längre. Jag ville bara ge mig in i det. Dock så gjorde jag mitt bästa att göra motstånd, endast av anledningen till att jag inte ville vara otrogen.

Det var då han blev trött på det och ströp mig, jag gav upp helt. Det skulle bara bli värre om jag gjorde mer motstånd, och jag VILLE så gärna. Han visste exakt vad jag ville ha, och han gav mig det. Så jag gav mig för min lust, den fick ta över.

När det var över så fick jag veta hans riktiga ålder. Jag trodde att han var ca 10 år äldre som det stod på hans profil där vi började skriva. Men han var 16 år äldre. Det värsta är att jag inte alls har några problem med lite äldre, tvärtom, jag tänder på det, även om jag inte vill det.

Jag kunde inte riktigt acceptera det som hade hänt, jag kunde inte tänka på det. Jag bara la mig längst ut på kanten och försökte sova. Jag lyckades somna och vaknade sedan av alarm innan skolan. Jag sa bara “hej då” och fick en kram innan jag gick därifrån, jag gick över 5 km och kunde inte sluta tänka på det. Jag bara bröt ihop och gjorde det hela dagen. Jag kände mig inte trygg förrän jag var säker på att han hade åkt.

Det konstiga är att han gav mig bättre självförtroende. Han brydde sig inte när jag tog bort mitt smink, han brydde sig inte om mina brister och kommenterade de saker jag kände mig osäker för. Han sa saker som gjorde att jag kände mig värd något, att jag kände mig fin som jag var helt enkelt. Vilket ytterst sällan händer.

Jag berättade i kortversion om vad som hände för mina vänner och pojkvän. Frågan är nu VARFÖR jag så gärna vill träffa honom igen, så gärna. Jag är besviken på honom att vi inte kunde ses som bara vänner men jag tycker fortfarande om honom väldigt mycket. Jag hatar det eftersom att jag älskar min pojkvän väldigt mycket och vill aldrig vara utan honom. Det var som att smaka på förbjuden frukt, och nu vill jag bara ha mer. Jag är väl medveten om att jag inte borde. Han har ett band, jag kan inte sluta lyssna på det. Det är väldigt bra musik men jag kan inte slita mig från det. Det gör att mina tankar är låsta på honom och det som hände, men jag kommer ingen vart.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169