Sofie, 20

Vi träffades på gymmet första gången, H och jag. Han var tjugoett eller tjugotvå, jag var sexton. Han bjöd med mig hem. Jag var så stolt över att ha en killkompis, det var första gången i mitt liv. Varje gång jag skulle hem till honom sminkade jag mig lite extra. Jag tänkte på vad jag hade på mig.

Jag hade en pojkvän som jag älskade. Han var okej med att jag hade en killkompis, han var förstående. Jag gjorde mig ju inte snygg för att jag ville ha honom.

Vi träffades hemma hos honom, jag och H. Vi skulle ha en filmkväll. Han erbjöd mig alkohol. Jag kunde inte säga nej, hade knappt druckit förr och det verkade så spännande. Det dröjde inte länge förrän vodkaflaskan var tom och jag inte längre förstod vad som hände.

Han smekte mitt lår.

Svart.

Han hånglade med mig. Jag ville trycka bort honom men när jag försökte lyfta mina armar föll dom ned och allt snurrade.

Svart.

Han skakade om mig tills jag vaknade. ”Där är du ju” sa han. Jag kände hans tyngd över mig. Jag kände hans händer  på min kropp. Jag kände hans tunga i min mun.

Svart.

Jag vaknade av att det spolades inne på toaletten, öppnade ögonen och förstod ingenting. Jag låg i ett rum med lila väggar. I hans sovrum. I hans säng. Jag var endast klädd i BH. Mina kläder låg utspridda på golvet.

Jag kunde inte tänka klart men klädde på mig snabbt. Jag kände mig tvungen att fråga om något hade hänt på kvällen, jag testade honom genom att säga att jag inte mindes. Hans svar kom snabbt. Jag hade somnat på soffan så han bar mig upp till sängen. När jag frågade om mina kläder blev svaret att han hade insisterat på att jag skulle vara påklädd men att jag klädde av mig helt själv. Inget alls hade hänt.

Jag gick till skolan. Jag träffade vänner. Dom skrattade åt mig för jag var bakis. Ingen förstod, inte ens jag. På lektionen insåg jag allvaret och bröt ihop. Jag lämnade skolan och satte mig på bussen hem. Jag skulle berätta för min sambo, men innan jag låste upp lägenheten hade jag hunnit tänka om.

Jag drack alkoholen. Jag klädde mig snyggt. Jag använde smink. Oavsett vad han gjorde förtjänade jag det nog. Dessutom var han ju så schysst, han menade inget illa. Han kunde ju inte veta att jag inte ville när jag inte kunde säga nej. När jag kom hem lagade jag middag. När min sambo kom hem åt vi som vanligt. På kvällen ringde jag min pojkvän och pratade om ingenting.

En vecka gick utan att vi hade kontakt, men så var jag fast i stan en kväll och H erbjöd mig att sova över. Det kändes ganska okej så länge vi var nyktra, han skulle aldrig göra så mot mig igen.

Vi kollade film och gick upp till sängen. Jag lånade en tröja. Jag bytte om framför honom med ryggen emot. Allt var så konstigt. Jag var som där fast inte där.

Vi lade oss i sängen för att sova. Allt gick som på repeat. Hans händer. Hans tunga. Hans vikt över mig. Hans hand som höll mig stilla.

Jag sade åt honom att jag hade en pojkvän. Jag försökte trycka mig bort. Jag fick en panikattack. Jag besvarade inget han gjorde mot mig. Jag grät. Jag spelade död. Inget fick honom att sluta, även om han stundtals backade lite.

Min kropp lade av. Jag skakade och var oförmögen att göra något annat. Jag bara låg där mellan dom lila väggarna och upplevde allt jag mindes från veckan innan igen. Jag vet inte hur länge det höll på. Åtminstone en evighet.

Innan det hann gå längre och eskalera till en våldtäkt lyckades jag väcka kroppen ur sitt tillstånd. Jag klädde på mig och sprang ned för trappan med honom tätt bakom. Han sade åt mig att stanna. Jag sprang ut i natten där det var svart.

Ofta känner jag mig inte som ett riktigt offer eftersom jag inte vet hur långt det gick första kvällen. Ofta känner jag mig inte som ett riktigt offer för att jag gillade honom. Att media har börjat uppmärksamma sexuellt våld i relationer är mina byggklossar för att inte hamna i samma destruktiva spår igen. Jag vill vara en del av den rörelsen, därför skriver jag det här. Nu när jag blundar ser jag inte längre H. Allt är bara svart.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169