Sara, 19

Lillebrorsan hade somnat och jag och pappa skulle kolla på en film. Pappa hade druckit trots att mamma hade sagt att han inte fick ta med det på båten. Han är inte den som sätter gränser för hur mycket han får dricka precis. Det började med att han råkade sätta på en porrfilm, men stängde av så fort han märkte vad det var för något. Sen kommer jag faktiskt inte ihåg vad det var för film vi kollade på tillslut.

Sedan skulle vi sova, men jag tycker alltid det är obehagligt att sova på båten, så jag gick över till pappas säng. Han började klia mig på ryggen som han brukade göra. Efter ett tag bad han mig vända mig om och lägga mig på rygg, och han började klia mig på magen. Men något kändes inte rätt, han började ta på mig och klämma på mina bröst. ”Jag vill bara känna lite” sa han. Jag fattade aldrig hur fel det var, jag var ju ändå bara 13 år. Jag berättade inte för någon.

Något år senare var det som bortblåst. Vi satt vid TVn där nere, mamma och brorsan hade gått upp och lagt sig. Pappa satt vid sin datorn som vanligt. Jag blev lite nyfiken på vad han höll på med, så jag satte mig högre upp och kikade genom byråspegeln och blev plötsligt illamående. Där satt han i vårt hem och kollade PORR. Jag vet, folk säger att det är vanligt, men det är ju min pappa för fan. Men det var inte det värsta, när chocken lagt sig och jag flyttade blicken, så märkte jag att han satt och glodde på mig. Jag berättade inte för någon.

Dagarna gick och jag mådde bara sämre och sämre, allting som hände på båten kom tillbaka och jag hade nått botten. Koncentrationen i skolan kunde inte bli sämre, jag slutade vara social och försökte ägna mig åt skolan så mycket som möjligt. Tillslut så frågade min kompis hur det var och jag bröt bara ihop. Det var första gången jag berättade för någon. Min andra kompis kom och jag berättade för henne också, de följde mig till kuratorn och sen fick jag tid hos en psykolog. Och tillslut så berättade jag för mamma.

Nu 2 år senare när jag berättat allt så känns det bättre, men jag mår långt ifrån bra. Jag pratar med psykologer och går på antidepressiva, och funderar på att höja min dos. Jag har flyttat från Göteborg till Stockholm för att plugga och försöker ta tag i mitt liv. Jag pratar om det som hänt och det hjälper för mig!

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169