Sabina, 28

Jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Fått mina gränser trampade på, överkörda. Jag trodde att jag skulle kunna säga ifrån ordentligt om det hände mig. Att jag var stark på det sättet, att jag kunde skrika, slåss, få den andre att sluta. Så blev det inte. Att skrika och slå någon du bryr dig om är svårt. Att säga ”nej, jag vill inte”, högt och visa vad jag verkligen menar. Det gick inte till på det sätt som jag trott.

Han var min vän. Han hade nyligen flyttat till Sverige för att studera. Jag hade hjälpt honom att träna på sin svenska. Han var alltid snäll och mån om att jag skulle ha det bra. Jag var aldrig rädd för honom. Det fanns ingen anledning.

Jag har alltid sett mig som stark, kapabel att säga ifrån vid behov, men är samtidigt rädd att skapa konflikter. Att såra mina vänner.

Han hälsade på hos mig. Vi satt vid köksbordet och pratade. Efter en stund frågade han om han kunde vara kär i mig. Om det var möjligt för oss att ha en relation? Jag trodde inte det. Visst hade vi umgåtts mycket, men jag upplevde inte att vi kände varandra tillräckligt väl. Det fanns saker vi aldrig pratat om, tankar och värderingar som aldrig stämts av. Jag sa att han kunde vara kär i mig (sånt styr en inte över) men jag kände inte samma sak.

Vi pratade vidare. Plötsligt erbjöd han sig att massera mig. I efterhand tänker jag att jag borde uppfattat signalen, sagt nej redan här. Men jag gjorde det inte. Massage är trevligt resonerade jag. Jag tackade ja.

Han föreslog att jag skulle lägga mig på min säng så han kom åt ordentligt. Han masserade mina axlar och rygg. Sen lade han sig plötsligt på mig. Sa ”I love you”. Jag minns inte hur jag reagerade här.

Jag tror att jag försökte tydliggöra att nej, jag var inte kär i honom. Jag tyckte att han var attraktiv (sa inget om det). En del av mig hade kunnat tänka sig att bara mysa och ha sex. En annan del, som jag lyssnade på, sa nej. Låt bli. Det är inte säkert att ni kan kommunicera ordentligt. Det är inte säkert att det här går att göra med samtycke från bägge.

Jag gick med på att bara kramas. För kramar är trevligt. Han ville göra mer saker. Han tog av sig sina kläder. Jag satte upp regeln för mig själv att behålla alla mina kläder på.

Jag sa nej när han kysste mig på halsen. Jag flyttade undan honom. Varför gick jag inte där ifrån? Jag vet inte. Kanske för att hela situationen var så absurd? Här satt min vän, i min säng, helt utan kläder. Hur gick det till?

Det fanns saker han gjorde. Han rörde sin kropp mot min. Jag sa nej. Han lade sig ovanpå mig. Jag sa nej. Han lyssnade inte. Sa saker som ”bara lite” och ”snälla?”.

Jag minns en del tydligt. Det var när han låg på mig. Och jag insåg att han var starkare än mig. Det var skrämmande. Om han inte varit min vän hade jag kanske slagit till honom. Men att slå en vän? Jag kunde inte. Jag tog tag i honom och drog bort honom från mig. Det var svårt men det gick. Där tänkte jag ”Tur att det var jag och inte någon som inte hade klarat av detta.” Jag förstod inte hur allvarligt det var för mig. Att jag tog skada.

Jag minns inte hur vi slutade. Jag minns att hans kondom gick sönder, men den var aldrig i mig. Jag lyckades behålla kläderna på. Han tvingade mig aldrig att ta av dem. Men han försökte få in sin kuk i min gylf, utan att fråga.

Efteråt förstod han att jag inte ville. Han frågade varför. Jag kunde inte förklara. Sa gång på gång att jag inte ville. Att jag inte behövde förklara. Han grät. Jag kramade om och tröstade. Jag fungerar så. Jag tröstar och trycker bort mina känslor när vänner inte mår bra.

Jag pratade med min sambo senare den dagen. Skrattade åt det absurda i situationen. Vad hade hänt liksom? Jag var fnittrig, skrattade. Sa att det var tur. Tur att det var jag, som hade kunnat lyfta bort honom från mig.

Det gick några år. Många år. Jag pratade med två andra vänner om sex. Jag hade gärna fått ha sex med dem om jag ville. Jag litar på dem. Att de skulle respektera mina gränser. Ändå tog det emot när en av dem pratade. Han var entusiastisk generellt sett. Jag kände hur en konstig känsla hotade att bubbla upp i mig. Vi hade aldrig sex. Vi var för trötta. Det var bra för mig.

Jag tänkte inte vidare på detta förrän jag var påväg hem. Det hade varit en försvarskänsla. En känsla av att sparka, att slå. Hårt. Ta makten. Försvara mig. Det chockade mig. Var kom den ifrån? Varför hade jag ett sådant behov?

Motvilligt började jag analysera. Långsamt började jag förstå. Jag hade inte klarat mig oskadd den gången för många år sedan. Jag hade gått sönder. Min kropp hade reagerat i chock, genom att skratta åt det. Förminska det hela. Få det att inte verka så farligt. Men det var det. Det sitter kvar. På en del personer märks det inte alls. Andra gånger gör det det. Jag har inte blivit rörd mot min vilja efter det. Men på en del punkter är det som att jag stängt av. Att jag borde känna saker men jag gör det inte. Som ett försvar. Så att jag inte ska råka göra saker jag egentligen inte är entusiastisk över. Ibland känner jag saker, känslor av olika slag, och tycker det är obehagligt.

Det skrämmer mig att prata om det här. Jag har aldrig gjort det med någon som jag litar på kan ta hand om mig om jag tillåter mig att känna. Att falla. Att gråta och reagera. Jag är rädd för hur jag ska reagera. Hur mycket kontroll jag kommer tappa. Jag tror jag skulle må bra av att göra det. Jag behöver göra det. Jag har börjat leta runt efter personer att vända mig till. Personer som är utbildade i att hjälpa.

Jag har vänner som jag kan få prata med. Men jag har svårt att tillåta mig att göra det. Jag är van att vara den som är stark. Det är svårt att vara den som faller. Men jag tror att jag skulle behöva falla för att kunna börja ta mig uppåt igen. Jag vet att jag vill må bättre. Att jag vill ha hjälp. Ett steg i taget. Nu letar jag efter hjälp. Vi får se när jag vågar be om den.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169