Malin, 35

Jag har levt i ett övergrepp- och misshandelsförhållande i tio år. För fem år sedan tog det slut. Eller ja, min familj kom hem till mig och drog mig ur lägenheten och sa till mig ”nu går vi”. Fast jag inte bett om hjälp, och jag trodde ingen visste. Jag hade då inga kompisar alls.

Den första tiden efteråt minns jag inget av, och inte heller något av förhållandet. Min hjärna var avstängd och jag drack en massa.

Jag bearbetar fortfarande det jag varit med om, men det är fortfarande svårt att prata om det. Jag drömmer mardrömmar, får panik av trånga utrymmen eller när jag inte kan röra mig. Jag gråter också. Gråter när som helst och var som helst. Har också minnesluckor, blir rädd när någon är arg. Får panik om någon är ledsen och har sedan tidigare försökt ta mitt liv tre gånger.

När vi träffades så var jag en vanlig 16-åring. Eller i alla fall tror jag det. Allting började som vanligt, jag blev kär.

Idag tar jag en dag i taget, och jag är kär igen. Men också rädd, jätterädd. Rädd att älska. Rädd att bli påkommen. Rädd att vara sedd som ett offer. Jag tror ingen ser utanpå vad jag varit med om, men jag känner mig annorlunda, jag vill inte outa mig.

Har berättat ett par gånger, för min bästis och för personen jag är kär i. Det känns som om de inte tror mig, men jag vet att det bara är min egna känsla, min osäkerhet. Jag vet att de älskar mig.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169