Lydia, 18

Du, som jag kallade min pojkvän, tog bitar av mig. Det började med så små bitar att jag knappt märkte det. En blick på mig som fick mig att lägga undan mobilen för jag märkte att du ogillade att jag höll på med den. Varje gång efter det vågade jag knappt svara på mammas sms för jag kände dina ögon på mig. Du tog en bit av mig där och då.

Med tiden tog du mer och mer och det fanns bara mindre och mindre kvar av mig. Den sista biten tog du den kvällen då du tog mig fast jag inte ville. Jag sa inte nej men du märkte att jag inte ville, men det stoppade dig inte.

Efter den kvällen blev jag ett skal, ett skal som du kunde trycka ner så mycket som du ville, ett skal du kunde ta när du ville för jag sa aldrig nej, så jag var din och du kunde göra vad du ville med mig. Jag minns att jag låg där och bad om att du skulle komma så att det bara kunde vara över. Jag ville bara att det skulle vara över så att jag inte behövde se dig, vara nära dig, ha dig i mig.

Jag är inte hel än och jag vet inte om jag någonsin kommer bli hel igen. Jag är fortfarande det skal som du lämnade, jag är inte den tjejen som du älskade. Men du är fortfarande samma kille. Detta har inte berört dig, det var som mest a bump in the road. För mig är detta så mycket mer, det kommer alltid att påverka mig så mycket mer.

Jag är inte hel än men jag vill bli, jag kommer bli hel igen. Rosorna på mina kinder har vattnats med tårar allt för länge nu.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169