Detta är min berättelse

Luna 27, berättar

Jag blev våldtagen av min pojkvän på julaftonskvällen 2009. Det var så jag förlorade oskulden. Jag skrek, jag grät, jag försökte kasta mig ur sängen. Smärtan var knivar, jag gick sönder. Min pojkvän sa att om jag inte klarade det här skulle jag aldrig kunna få orgasm. Det var som hjärntvätt och jag blev passiv i ren skräck. Han tog en bit av min själ. Och min bild av sex och kärlek blev skev och destruktiv. 

Den kvällen slutade jag att tycka om min kropp. På juldagen vaknade jag med smärtor från helvetet, tomhetskänslor och det var som om allt var över. Jag fick höra från pojkvännen att det var bättre att ha ont än att blöda. Som att det var ett val mellan två dåliga saker. Antingen eller. Därför förstod jag inte att jag blivit våldtagen, jag trodde bara att jag var dålig på sex. En dålig människa, flickvän och kvinna. 

Jag vet idag att det jag utsattes för var ett brott och att jag är en överlevare. Sex utan samtycke är inte sex. Det är våld. Det är att ta. Det är att förstöra. Men idag är jag inte förstörd. Jag trodde jag var ett skadat exemplar, inte en människa, jag var bara en kropp som inte var fin utan bara fanns för någon annans behov. Men idag vet jag att den här kroppen är stark. För den här kroppen har klarat mer än vad en kropp ska behöva klara av. 

Det sägs att det tar sju år för kroppen att byta ut alla celler. Mer än sju år har gått. Idag har jag alltså en kropp som han inte har rört. Och jag tar tillbaka bit för bit av allt det andra som också stals den julaftonskvällen och många gånger efter det: tilliten, livsglädjen, välbefinnandet. Jag har gått långt men ska fortsätta gå tills jag har tagit tillbaka allt, jag vill tro att det går. 

Jag kastar mig ut. Provar. Ber om hjälp. Är så sårbar och modig som det bara går. Är nyfiken. Är oftast glad – för jag vet hur det är att må riktigt jäkla dåligt så nu tar jag chansen till allt som är glädje. Jag vill dansa, jag vill röra på mig, jag vill hoppa, springa, paddla, boxas, klättra, yoga, älska, leva. Allt det kan jag göra nu. Jag läker. Jag överlever. 

Tags: No tags

Comments are closed.