Låt oss prata om sex

I ‘Låt oss prata om sex’ delar personer med egna erfarenheter av problem med sex till följd av våldtäkt eller andra sexuella övergrepp med sig av sina upplevelser och tips på hur de arbetat med sin sexualitet. Har du en erfarenhet du vill dela med dig av? Maila oss på helamig@foreningenstorasyster.se. Du är alltid anonym när din erfarenhet publiceras på hemsidan. 


”När jag var 13 år blev jag tillsammans med en kille. Jag var så kär i honom och jag trodde på riktigt att det skulle vara vi förevigt. Vi var tillsammans till och från i nästan 3 år och under den perioden blev jag våldtagen X antal gånger och tvingad till oralsex samt att jag blev tagen på med fingrar i sömnen.
Jag bad honom sluta många gånger men han sa alltid att ”du är min flickvän och vill jag ha sex med dig får jag det, det är inte konstigt”.
Än i dag lider jag av alla minnen från den tiden. Jag kan inte ha vanligt sex med min nuvarande partner utan att vara överst från början då jag vill ha kontroll. Jag kan få svårt att andas och till och med panik då kroppen märker att jag har sex och försöker stoppa det. Majoriteten av alla gånger gråter jag precis när min partner kommit, jag får flashbacks och känslorna kommer tillbaka som en flodvåg. Jag hatar det. Jag har funderat många gånger på att prata om detta med någon men jag vet inte med vem, eller vart. Jag jobbar på detta genom att ha en väldigt öppen dialog om just sex med min partner och vi är väldigt noga med att jag känner mig redo, trygg och villig att ha sex.”

Ålder: 17 år. Kvinna.


”Min kropp förstod vad som hade hänt långt innan jag själv gjorde det. Den ville bara inte ha sex längre. Varenda gång jag försökte ha samlag så kunde min kille inte komma in i mig, det var som att min fitta hade bestämt att den inte ville vara med om det där längre efter att den hade blivit våldtagen.

Jag mår jag mycket bättre nu och tack vare en fantastisk barnmorska och kurator på ungdomsmottagningen fick jag lära mig knipövningar och att smörja med locobase för att lära området att det inte är farligt med beröring. Idag kan jag ha samlag vissa gånger, medan det fortfarande gör ont andra gånger, men det är faktiskt inte så jobbigt längre. Det finns massor med annan sex jag kan ha som är lika härlig!”

Ålder: 25 år. Kvinna.


”Jag blev utsatt för sexuella övergrepp och efter det fick jag vestibulit och vaginism, det gjorde ont i vaginan när jag hade penetrerande sex eller försökte stoppa in en tampong eller ett finger och vaginan ”slöt” sig, det gick alltså inte att få in något alls. Då jag alltid varit en väldigt sexuell person som älskar att prata sex och ha sex blev jag helt förtvivlad och trodde att jag aldrig skulle kunna ha sex igen. Jag fick hjälp av en kurator och barnmorska på en ungdomsmottagning och jag vill dela med mig av några tips som har fungerat för mig. Innan jag fick vestibulit och vaginism tänkte jag att sex alltid är ”penetrerande sex i vaginan”. Under perioden jag inte ville eller kunde ha penetrerande sex vidgade jag vyerna för vad sex är för mig. Det går att göra massa saker som är sexuella som inte innebär att penetrera vaginan, eller något annat hål för den delen också. Kyssas, smekas, oralsex, massage med mera. Jag tränade också mycket på att våga smeka och penetrera mig själv med ett finger. Jag tog vaselin på ett finger och gjorde som en massage och tryckte försiktigt mot väggarna inne i vaginan. Detta för att försöka få bort smärtminnet som satt i vaginan. Jag var också mycket öppen med min vaginism och vestibulit och pratade om det, speciellt till den jag hade sex med. Idag har jag ett rikt sexliv och fortsätter prata om och utforska sex!”

Ålder: 24 år. Könsidentitet: Kvinna.


”I slutskedet av övergreppen kunde jag knappt ha penetrerande sex längre. Det sved, blev otroligt svullet och ibland kunde jag blöda. Desto längre allt pågick, desto mer invecklat blev det. Jag ville ju också ha sex med dig, fast var det verkligen jag som ville? Handlade det inte snarare om att jag, trots att jag var ledsen och arg över hur du behandlade mig, faktiskt ändå ville se till att du var kåt och hade det skönt? Jag glömde bort mig själv där. Jag kunde inte längre skilja mellan vad jag ville och vad jag inte ville. Jag visste jag inte längre vad som var okej eller inte vid sex. Till slut fick jag diagnosen vaginism. Ångesten över att inte kunna ha vaginalt samlag längre blev så stark och ledde till att jag slutade lyssna på min kropp. Då blev penetrationssex lika med all sex och jag tänkte att jag inte kunde ha sex överhuvudtaget längre och att ingen någonsin skulle vilja ha mig längre. Jag kände mig värdelös, osexig och otillräcklig. Det var som att jag tänkte att det enda sättet en visar att en tycker om någon är genom penetrationssex. Jag kunde inte heller lyssna, tro och förstå när någon sa att den tyckte om mig. Hur kan det stämma, när jag inte ens kan ge dig sex? Ångesten blev dessutom bara starkare av att den hjälpen jag fick av vården endast bekräftade min ångest över att inte kunna ha penetrationssex. Fokus var på att hjälpa mig ha ”sex” igen, aldrig på att övertyga mig om andra sätt att ha sex på och värdet i det. Allt detta gjorde att jag inte kunde träffa någon på över ett år. Det var för jobbigt och för läskigt. Men jag kände mig så himla ensam. Jag ville ju vara nära någon igen, men visste inte längre hur. Det enklaste sättet var att återvända till honom. Jag visste ju att han skulle vilja. Och det var samma sak igen – jag ville ju egentligen inte, men samtidigt tänkte jag att det var enda sättet att få vara nära någon. Jag kände ändå ingen smärta längre, trots svullnaden och ömheten.”

Ålder: 25 år. Könsidentitet: Kvinna.


Låt oss prata om sex efter sexuellt våld! 

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169