Kamilla, 27

Jag arbetade på en skola med små barn (förskoleklass) och var yngst av alla i personalen. Det var mitt första riktiga jobb och jag var så stolt, men jag hamnade utanför.

Endast en person försökte få med mig i gemenskapen och prata med mig. Det var en medelålders man. Han satte sig bredvid mig på rasterna och pratade om sin karriär han haft som fotbollsspelare i allsvenskan innan han började jobba med barn. Jag gillade fotboll. så vi hade mycket att prata om. Hans son var bara tre år yngre än mig och han hade tatuerat sin frus namn över armen, så jag förstod aldrig att han försökte flörta med mig.

 

Han började kommentera min viktnedgång som jag nyligen gjort med ”gå inte ner mer i vikt prinsessan, du är snygg som du är”. Jag förstod inte alls. Sen en dag så gick jag in för att hänga av mig mina ytterkläder i personalrummet och han kom in efter mig. Han tar tag i mig och drar ner mig i soffan och kysser min hals, håller fast mig och säger att ”det är lugnt, ingen behöver veta”. Jag blir helt stel av skräck och försöker sedan springa mot dörren, men han får tag i min tröja. Han springer efter mig och säger åt mig att stanna. Jag är chanslös, han är dubbelt så stor som mig. Jag tänker att jag kommer dö nu, men då öppnar ett barn dörren som han tack och lov glömt att låsa. Han släpper mig och jag springer hem.

Jag ringer min chef och berättar vad som hänt och hon ger honom sparken och mig ledigt. Men när jag kommer tillbaka till så får jag veta att mitt vikariat kommer avslutas, istället för att förlängas vilket var meningen. Jag vågar inte anmäla, han hann ju aldrig ”göra något”.

 

Mannen får jobb på en annan skola och jag är livrädd för alla män på mina arbetsplatser, fortfarande sex år och ångestdämpande mediciner i mängder, senare. Jag kan inte berätta om det här för någon, för att han, den vidriga mannen, är från ett annat land. Han sa till min chef att jag var en rasistisk och blond tjej som misstog hans vänliga beteende för olämpligt på grund av våra kulturskillnader. Och jag är så rädd för att mata någons rasism. Det här är bara ett i raden av många saker män utsatt mig för, och det är inte bara män från andra kulturer. Men just det här har varit tuffast att smälta.

 

Att jag var ”hysterisk” kostade mig mitt första jobb och den här mannen uppfyllde min trångsynta omgivnings fördomar.

 

Det plågar mig än idag.

 

Kamilla, 27

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169