Johanna, 18

Vi hade känt varandra i några månader när han tog min oskuld. Jag var 18 och hade aldrig varit kär innan. Direkt efter vår första gång kände jag att jag inte var redo för sex. Jag ville vänta och bestämde mig för att prata med honom. Jag trodde han skulle förstå. Fredagen samma vecka hängde vi i hans vardagsrum och jag började förklara: ”Jag vet inte om jag är redo att ha sex igen…”, längre hann jag inte, innan han började kyssa mig intensivt utan en enda kommentar. Han tog mig in i sovrummet och la mig bredvid sig i sängen. Där började han tigga och be om sex. ”Snälla”, ”kom igen”, men jag nekade. Till slut slog han handen över sitt ansikte och utbrast ”Det är psykisk tortyr!”. Jag ville fortfarande inte ha sex. Då ropade han, med en röst som var främmande och desperat: ”Men gå då, var inte så nära mig!”. 

Jag var livrädd att gå därifrån, för jag förstod att han skulle lämna mig då. Han hade gjort slut förut för att vi inte haft sex. Jag kramade honom, sa att jag inte ville lämna honom och kysste honom. Det som hände efteråt har jag splittrade minnesbilder av. Han tog av sina och mina kläder. Jag låg som paralyserad och lät honom göra det han ville, men det gjorde så ont att jag skrek till och sparkade av ren smärta. Jag tänkte inte alls på händelsen i efterhand, inte ens när han hade gjort slut. Det var när vi tappade kontakten helt som jag undrade vad som egentligen hände. Det kan väl inte vara ett övergrepp om man är fri att gå? Jag hade ju kysst honom också. 

För att få svar kontaktade jag olika föreningar, bland annat Föreningen Storasyster. Volontärerna kallade det våldtäkt, sexologen för ett tydligt övergrepp. Till slut ringde jag anonymt till polisen, som bekräftade att det var våldtäkt. Jag var i chocktillstånd, men förstod mer och mer att jag hade sagt nej tydligt och att min pojkvän indirekt ställt ett ultimatum. Jag berättade för mina vänner, min familj och för polisen. Mina bevis är svaga och fallet kommer läggas ner, men jag tänker stå för att det inte var mitt fel. Ett nej är alltid ett nej. Att inte respektera det är enligt mig ett övergrepp i sig. Våldtäkt kan vara oaktsam eller medveten, men det finns aldrig några ursäkter för det. Han respekterade inte mina ord och fysiska signaler. Han borde ha kunnat tolka mitt skrik och mina värjningar, men sexet slutade inte där. Att nonchalera ett nej är vad som gör en våldtäktsman, oavsett om han är kär i dig och ni haft sex förut. Ett framtvingat medgivande, tex genom ett ultimatum, kan enligt lagen underkännas som ett samtycke, eftersom sex alltid ska vara på bådas villkor. 

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Warfvinges väg 26
112 51 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169