Jenny, 28

När jag var 21 år var jag på en fest. På festen fanns en kille jag hade varit intresserad av ett tag. Vi pluggade på samma skola och hade småpratat och jag fick signaler från honom att han gillade mig. Efter denna fest var jag jättefull och han lovade att jag skulle få sova hos honom, bara sova. Jag var väldigt full och kunde knappt gå själv. Han bar mig bitar av vägen. Jag tyckte han var snäll som tog hand om mig så. 

Jag minns inte om jag frågade om jag fick sova bredvid honom eller om jag bara däckade på hans säng. Jag minns inte om vi kysstes. Jag hade bara haft sex en gång tidigare. Jag minns inte om jag rörde vid honom. Jag minns bara att han tog av mig mina byxor och gick ner på mig. Jag minns hur chockerad jag blev för jag hade inte haft någon som gick så direkt på mitt kön. Jag minns att jag var förvirrad för jag tyckte ju om honom, men det gick ju för fort, eller? Hade jag antytt att jag ville att han skulle göra så? Varför gjorde han så? Jag tyckte ju det var skönt, eller? 

Vi blev tillsammans, och varje gång vi hade sex hade jag samma fråga som gnagde inom mig; är det här fel? Tycker jag om det här? I efterhand ser jag att om någon hade beskrivit hans beteende för mig hade jag kallat det våldtäkt. När jag sa nej fortsatte han ändå, när jag sa att jag inte ville, sa han att jag inte tyckte om honom, när jag vaknade av att han rörde vid mig. När jag sa att jag hade mens eller svamp hade vi sex flera gånger om dagen fast att jag inte ville. 

Jag hade inte lärt mig att sätta gränser, men han var äldre och borde veta, han borde vetat att fråga och att lyssna. Egentligen är ålder skit samma, alla borde veta att fråga och lyssna och att våga ta emot ett svar. Det är ens skyldighet som människa att fråga och att lyssna. På riktigt lyssna. Om du verkligen älskar någon vill du inte skada den, du vill att den ska vilja vara nära dig, kanske du till och med väntar på att den ska visa det för att vara säker. Du känner och lyssnar in, kanske till och med frågar om det du ger är något den vill ha tillbaka. 

Ändå kan jag inte hjälpa att jag känner mig skyldig. Kanske det var jag som inte var tillräckligt tydlig eller gjorde något annat fel. Jag hoppas att den tanken är vanlig. Jag vill inte tro att det ska behöva fortsätta vara såhär för mig eller andra i relationer. Kärlek ska inte vara så. Jag skulle inte önska det för någon. Det gjorde så ont. Mest i själen. 

Jag har fortfarande svårt att ha sex och att vara intim med någon jag gillar. Jag tror inte att de är intresserade av att umgås med mig utan att de bara vill ha mig för sin egen sexuella njutning. Jag VET att det inte är fallet längre. Jag väljer att inte ha sådana människor i mitt liv, men kroppen har ännu inte glömt. Jag väljer nu att vara med folk som vill visa mig ömhet och förståelse i nära relationer. Om det kan hjälpa någon att läsa det här så är jag glad.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169