Hanna, 21

Dom mörka dagarna finns fortfarande. Dagarna när jag ser allt framför mig. Jag minns hela dagen i detalj. Väder, kläder, platserna jag var på, människorna jag träffade, mitt humör, känslan. Fram till våldtäkten. Den har varit suddig, den har varit oklar och gömd. Tills nu, två år senare.

Två år. Idag har det gått två hela år och jag ser varenda detalj från övergreppet framför mig. Smärtan, känslan, rädslan, allt finns kvar och jag Hatar Hatar Hatar att känna att Han fortfarande har en viss typ av makt över mig. En makt som får mig att må såhär fruktansvärt, ha såhär ont ibland, än idag.

Panik, ångest, ont i kroppen, skakningar, tårar och tomhet. Att det nu är en del av mig. En del av mig som jag nu får leva med, på grund av en annan människa. En människa som inte hade någon som helst rätt till vad han gjorde mig. En människa som tagit en bit av mig som jag aldrig någonsin kommer kunna få tillbaka. Att det alltid är en bit av mig som fattas, och det ska jag acceptera? Leva med? För att han tog ett beslut om Mig och Min kropp. Min självkänsla och Min integritet. Inte hans egen, Min.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169