Fanny, 21

Vi växte upp tillsammans, vi var familj. I sorgen efter pappa som nyligen lämnat oss försökte vi hitta upp till ytan igen. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig glad igen, men gjorde vad jag kunde. Det sista jag behövde var en ny förlust.

Den kvällen, när du på en sekund slet oss itu, känns som igår. Har spelats som en film i min skalle, minnena har satt spår även fast det gått tre år.

Den kvällen, stunden när du kliver naken in i rummet med mörk obehaglig blick, sitter kvar i min kropp. Jag skrek, försökte få dig att sluta men du sa inte ett ord, du fortsatte medan jag kämpade för att ta mig därifrån.

På en sekund förvandlades du, min älskade bror, till min förövare. En ”sån” som du borde skyddat mig ifrån. Av allt jag oroat mig för här i livet så var detta helt otänkbart. Familjen har alltid varit en trygg bas, där jag kunnat vara precis som jag är. Vem är jag utan den?

Det har gått två år sedan vi sågs, då i rättegång. Absurd situation, det som en gång var vi, hade då suddats ut. All kärlek och tillit är borta, på en sekund förstörde du allt vi någonsin haft.

Så många sömnlösa nätter, där jag frågat mig om du någonsin älskat mig? Varför ville du ge mig all den smärta och ensamhet som din handling skapat?

Skammen jag känt har inte varit min, varför tar jag ansvar för det som är dig? Hur ska jag kunna skilja på den storebror du för mig var och den förövare du blivit?

Önskar att du mig aldrig svikit såhär, det gör så satans ont inuti mig, men någonstans i detta har jag hittat en styrka jag tidigare aldrig haft.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169