Ella, 16

Jag trodde aldrig något skulle hända mig eller hända där, inte på min mormors sommarställe med en kille som sett mig växa upp. Även fast jag har varit försiktig så hände det mig. Även fast jag inte blev våldtagen sitter det kvar som ett ärr. Jag blev rörd på ett sätt jag inte ville bli rörd på. Högt på insidan av låret och som 15-åring och av en äcklig 26-årig knarkare.

Jag trodde jag var trygg på min morfars sommarställe men nej tydligen inte. Jag har haft det inom mig sedan midsommar. Jag tänker ofta på att om jag åkt hem med min pappa dagen innan hade det inte hänt, eller om jag inte gick för att gå på toa hade de inte hänt, eller om jag inte hade… Nej, jag vet faktiskt inte.

Jag har inte ringt polisen för jag har inga bevis, ingen skulle tro mig och jag skulle sabba hela familjen. Det va en familjeväns son som gjorde det mot mig och jag måste träffa honom varje sommar efter som deras hus är 200 m bort från stugan.

Jag mådde som skit i några veckor sen förträngde jag det med hästlivet, men nu när vi skriver om våldtäkter i skolan kommer det till mig igen och jag bryter ihop under en lektion och alla tror jag är sjuk i huvudet eller något. Även fast man tror man glömt det sitter det kvar i huvudet, den äckliga känslan åker omkring inuti dig.

Hur jag mår du är oklart, jag gråter, jag skrattar, jag skriker och jag är arg. Jag har börjat med chatten denna förening har och det har hjälpt mig. Jag har prata med två jättesnälla tjejer som har sagt hur modig jag är som vågat berätta för mamma och mina bästa vänner. Det får mig att vilka fortsätta med livet igen. Ingen ska behöva gå igenom att bli våldtagen eller bli rörd på ett sätt jag blev eller något sexbrott. Ingen är värd att leva med det resten av livet.
Ella, 16

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169