Ebba, 20

Skyddstillsyn kombinerat med vård och dagsböter blev hans straff. Brottet var av sådan karaktär att han åtminstone skulle dömas till några månaders fängelse, men på grund av hans psykiska ohälsa och hans ”ordnade liv” kom han enkelt undan det.

Du fick mig att ha sex med dig genom återkommande och påtagliga hot. Du filmade min nakna kropp för att ha ännu ett hot som du kunde använda när jag försökte säga nej. Du skrev till två andra män att du skulle knulla en 17 årig flicka och att du gärna såg på när dom också knullade mig. Du var 60 år. Du ljög i rättssalen.

Att köra för fort eller att stjäla något av mindre värde ger också ett bötesstraff, och visst, du stal i och för sig något, däremot inget materiellt, det du stal var min glädje, mitt hopp, min livsgnista, min kämparglöd och min värdighet. Enligt lagen är tydligen dessa två ovannämnda brott lika betydelsefulla, eller obetydelsefulla, beroende på hur man väljer att se det. Beroende på hur högt man prioriterar en människas kropp och integritet.

Att ligga sömnlös på nätterna med kvävande ångest. Att inte vilja äta på grund av hatet mot min kropp. All missad skoltid. All energi som gått åt för att dölja för omvärlden. Att bränna cigaretter mot min hud för att få fokus på en annan smärta. Att inte vilja uppleva framtiden, ibland inte ens morgondagen. Att känna obehag när min mamma rör vid mig. Att skaka, skrika, gråta och tappa tidsuppfattningen. Återupplevanden efter återupplevanden. Att mista förmågan att känna riktig glädje. Att inte vilja andas längre.

Denna text skrev jag efter rättegången i slutet av maj 2015. Med många och liknande händelser bakom mig blev detta den sista. Där och då trodde jag aldrig att jag skulle ta mig igenom detta. Att jag skulle kunna känna genuin lycka igen. Men efter 5 månader instängd på en anorexi-avdelning, och en intensiv ptsd-behandling med en fantastisk psykolog så kan jag numera känna genuin lycka. Och lycka är ju helt fantastiskt att känna.

Det har tagit mig år att inse att det är jag som är värd att leva, att vara lycklig och fri. Att jag är så mycket bättre än alla dessa män som gjort mig illa. Men jag inser det nu, och det är nu jag lever.

Våga berätta. Våga ta hjälp. Det kommer ta tid, men precis som Håkan Hellström sjunger så går det att bli ”fri tillslut”.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169