Carro, 28

Det här hände för evigheter sedan… En sommarnatt på fest, alkohol och mycket mycket dålig självkänsla.

Jag åkte med min syster på utomhusdans när jag var 18 år och det sista min pappa sa när vi kliver ur bilen är att ”nu hör ni av er om ni får problem och behöver mig”. Vi kvittrade ja och gick ut ur bilen. Jag och min syster hade inte pengar till att gå in på området, men de var alltid härlig fest utanför grindarna också.

Kvällen gick och jag drack mycket ur allt som sträcktes fram åt mig, plus att jag hade egen dricka med mig också. Min syster försvann senare på kvällen och jag blev ensam. Jag pratade glatt med alla människor som var glada och fulla. Hittade en jättevacker tjej och vi pratade i bakluckan på hennes killes bil och rätt som de är blir hennes kille väldigt arg, antagligen svartsjuk, så han ”kastade” iväg mig och med hårda ord skrek han allt möjligt om mig. Det sved något fruktansvärt, men med allt för mycket alkohol i kroppen så kom snabbt den kvittrande, busiga jag tillbaka och jag fortsatte min kväll.

Jag träffade många killar och män som var ute efter att få en härlig kropp att mysa med under den natten, och vem var jag? Jo jag var en lättsam, glad och framförallt full 18-årig tjej som sökte bekräftelse av just dessa män. Jag minns svaga stunder att jag kände att, nej nu ringer jag pappa för jag vill hem, men jag skämdes för att jag var full och tänkte för mig själv att det nog inte var så farligt. Tills jag gick emot fel gäng… Kanske 15 st män och killar i grupp och möjligen två st kvinnor. De stod utanför svart rostig cheva. Jag minns att jag först var glad och pussades med en jättesöt kille i min egen ålder. Sen började jag kastas runt i ringen av killar och jag kände i hela kroppen att jag fick så mycket bekräftelse och jag var glad.

Sen blev jag indragen i en bil eller följde jag med frivilligt? Jag vet inte, men de var två män, en i åldern 35-40 som hoppade in först, sen jag och efter mig en man i okänd ålder. Dörren stängdes, folk skrattade och pratade utanför, och jag hörde tjejerna som stod och hängde under sina killars armar. 

Jag minns med hjälp av min psykolog de saker som hände härifrån, men som mest minns jag föraren i fram. En yngre kille och ett lastgaller mellan hans säte och baksätena. Den killen sa ”Peter sluta nu, det räcker” och den 35-40 åriga Peter sa ”håll käften”, och därefter hoppade föraren ut ur bilen och gick. Det är bara denna Peter som fastnat på min näthinna. Den andra killen var lika full som jag, han lutade sig fram ibland och kysste mig på munnen och halsen och blockerade bakdörren.

Gick jag in frivilligt, så ville jag inte vara där vid det här laget. Hela min kropp skrek att jag ville ut. Peter höll fast mig i min ena arm, den fulla personen blockerade dörren och jag kom ingenstans. Härifrån vet jag att Peter släppte min arm och lutade sig tillbaka för att sätta på sig en kondom, och han hade även fått av sig tröjan, men byxorna var kvar på, men dragkedjan nerdragen. Det är här mina tankar delar sig. Jag vet inte vad som hände härifrån, men ett oförklarligt ärr i underlivet har jag. 

När jag sen kom ut vet jag att jag kände mig så hemskt lortig och folk tittade på mig. Jag kastade ut mig något som jag tyckte var bra och coolt, och som skulle få mig därifrån snabbt. ”Jag måste fan kissa!”. Peter och den däckade killen har jag ingen aning om var dom befanns sig nu, dom finns inte. 

Det är en ny kille som står i gruppen av folk och han säger att jag kan få kissa i hans husbil, och jag svarar ja, för jag behövde verkligen kissa. Jag går in på toaletten, killen är väldigt snäll och pratar med mig och gör mig trygg. Jag tänker att jag ska ringa pappa, men på toaletten tittar jag mig i spegel och jag ser hemsk ut. Kladdigt smink och jättefull. Jag tvättar rent mig och går ut. Då sitter killen på sängen och säger ”kom hit och lägg dig här med mig”. 

Jag säger nej tack och går mot dörren. Han blir arg och säger ”men va fan du fick ju låna min toalett” och följer efter mig ut. Och snabbt som ögat ser jag en annan kille stå lutad mot sin husvagn och pratar med sin vän. Dom ser väldigt snälla ut så jag väljer att gå dit. Jag känner mig så liten och så otrygg där jag befinner mig nu.

Jag stannar där hos dessa killar och killen jag såg ser på mig och ser att något är fel, men han väljer att inte fråga mig något. Min syster ringer när jag sitter runt deras bord med killens hand på min rygg, känner jag mig trygg och berättar för min syster var jag är och hon kommer dit. 

Natten kommer och vi två får sova kvar i deras husvagn och inget mer händer. Folk utanför skriker killens namn och att nu får han äntligen till det! Han var oskuld. Inget händer, jag får sova och jag får känna mig trygg för killen som ligger där bredvid har däckat av alla öl. Den killen blir sen min älskades sons pappa flera år efter denna natten.

Jag känner fortfarande så mycket oro i min kropp när jag ser tillbaka på denna kväll, och jag har aldrig någonsin diskuterat detta fören nu, 28 år gammal. Tio år efter har min psykolog visat mig att saker kan hända, men att man trycker bort det för att rädda sig själv.

Fullbordad våldtäkt eller inte. Den kvällen var ett övergrepp på min personlighet och jag lider än idag för att jag inte gjorde bättre. Vad kan jag göra?! Jag vet inte var dessa män befinner sig idag och jag vet inte om fler människor blir utsatta för denna Peter. Jag vet bara att jag har mardrömmar och att det känns som att jag hittar på. Men jag är evigt tacksam för att min psykolog visade mig att det finns där och att det går att bearbeta, fast man inte vet vad som har hänt.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Warfvinges väg 26
112 51 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169