Anni, 21

Det hände en sommar på ett ställe som jag numera hatar. Jag höll dig sällskap i er husvagn. Vi spelade tv-spel, eller vi skulle. Jag såg alltid fram emot att spela spel då jag själv aldrig ägde några.

Sedan hände något som inte var okej för mig. När det här hände var jag ett barn. Du klädde av mig. Du tog på mitt kön innanför mina kläder. Du klädde av dig och du ville att jag skulle röra dig med. Jag var rädd för att du skulle göra mer. Att det skulle gå längre. Jag var rädd och vågade inte säga något. Tillslut tog jag mod till mig och sprang barfota på det våta gräset. Bort, bara bort från dig.

Det här är något jag alltid förträngt och som jag inte kunnat eller vågat tänka på under flera år, när det kommit upp i tankarna har jag snabbt försökt sudda bort det. Det har påverkat mig mycket.

Jag berättade vad som hänt mig för min kompis, min kompis skrattade åt mig och berättade sedan min historia vidare som ett skämt för andra. Jag skulle aldrig mer berätta för någon.

Det har gått så lång tid, flera år efter denna händelse och jag har inte känt någonting. Jag var ett barn då. Nu känner jag ett stort obehag och rädsla, både för dig och andra killar. Nu har det börjat komma tillbaka och det gör mig ledsen. Jag har tyckt att det varit jobbigt att träffa dig och låssas som att det är kul att se dig, när jag egentligen mått skitdåligt över att göra det.

Vi har inte kontakt längre. Dina föräldrar vet om vad du gjort mot mig, för jag har berättat. Dina föräldrar avskyr mig och skyddar dig. Ni undviker mig, alla kalas och familjeträffar. Ni är livrädda över att andra ska få veta, veta att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn av er son, dig.

Comments are closed.

STÖD OSS

Du kan stödja oss på olika sätt. Genom att bli medlem, köpa gåvor i vår shop eller donera direkt på Bankgiro: 397-4870.

FÖRENINGEN STORASYSTER

Kungsholmsgatan 17B
112 27 Stockholm
kontakt@foreningenstorasyster.se

Organisationsnummer: 802465-2169